allt har sitt slut..
Så här löd texten som den här personen hade skrivit till mig..
Att man kan tänka sig att en person man haft har kännt en så bra, nästan så bra så att den känner den andra personen bättre än vad man själv gör. Att dom var som födda att leva tillsammans. Att dom har varit så bra vänner så att dom förlåter vad som än har hänt. Att båda har sårat varandra men alltid har dom varit lyckligare tillsammans. Att man kunde berätta vad som helst, även sin jobbigaste upplevelse som har hänt. Att dom tillsammans har gjort det mesta i livet men ett leende på läpparna.Att när ena mådde dåligt av en anledning satt den andra och kände sorgen i sig. Att för varandra var dom inte bara en nära vän dom var så mycket mera. Att dom märkte när nånting hade hänt på bara tre sekunders blick. Att dom aldrig tröttnade på varandra. Att snart hade dom kännt varandra i 12 år. Att när dom var med varandra var det som om hela världen stannade. Att dom sket fullständigt i vad folk tyckte om dom. Att dom alltid var sig själva när dom var med varandra. Att självklart dom bråkade och vissa gånger pratade dom inte med varandra på några dagar men oavsett så saknade dom varandra.
Tänk dig nu att dom hära personerna inte är vänner längre, hur fan gick det till ?
miss you so much .
Jag vet inte vad jag ska säga men aa jag har inga ord../ Ebba